Tankar & Funderingar Från Ett Dårhus!!!
Funderar på livet och hur allt kunde bli så här.
Är detta början på något nytt?
Mina tankar är ledsna. Jag gråter inombords för att jag låtit det gå så här långt.
Är jag arg på den/dem som gjorde så att polisen kom och hämtade mig?
Eller finns det en lättnad för att någon förstod att jag verkligen behövde hjälp?
Svar: Både och
Klart att jag känner att något bra kanske är på väg att hända.
Men samtidigt en arghet & en ledsamhet för att jag inte tog mitt liv utan nu sitter här.
Allt hade varit så mycket lättare.
Nu kommer allt & alla få veta sanningen om mig.
Att jag har ljugit vänner & bekanta rakt upp i ansiktet.
Om och om igen.
Sitter här på psykavdelningen på Östra sjukhuset.
Lika ensam som vanligt men mot nya mål.
Känner mig piggare nu.
Men skulle jag åka hem och allt skulle vara som innan, så vet jag inte vad som kan hända.
Så stark är jag inte än.........
Livet och döden går för tillfället hand i hand. Vilket inte är okej.
Döden borde ju vara flera hundra meter bakom.
Har funderat rätt mycket, för det har jag tid med nu.
Jag har insett att jag borde sökt hjälp tidigare.
I och för sig egentligen inte jag som startat denna procedur heller, men någonstans där ute
finns en eller flera individer som gillar mig så mycket att de blev oroliga för mig.
Bra eller dåligt?
Jag säger så här............
Hade poliserna plingat på min dörr några timmar senare, så hade jag förmodligen inte funnits kvar.
Så nära var det. Hade t.o.m skrivit ett självmordsbrev.
Jag har alltid tyckt att självmord är en feg lösning. Kanske därför som jag inte riktigt vågade ta
steget utan sköt det framför mig hela tiden.
För tillfället känns det som den rätta lösningen, men imorgon är en annan dag.
Imorgon kanske jag tycker att rätt lösning är att kapa navelsträngen från denna värld.
Men jag har kommit så långt att jag förstår att jag behöver hjälp med mina tankar.
Och även med min ekonomi och mina vänner.
Jag behöver nu folk runt omkring mig och känna mig älskad.
Ensamheten gör ingen glad..........
Den väg jag nu ska vandra blir ingen lätt väg.
Förmodligen kommer jag gå ut i diket ett par ggr, eller snubblande stapla framåt.
Men hur det än går, får jag bara blicka framåt.
Ej ens titta bakåt.
Hinder måste passeras och får ej rundas.
Livets väg ska vandras ända fram till slutet.
Idag hade jag besök utav Tjerna o Henke.
Har väldigt splittrade tankar om besöken.
Klart jag är glad att de kommer o hälsar på, men samtidigt känns en tomhet och ledsamhet som inte går o beskriva.
Förstår alla verkligen hur dåligt jag mår egentligen?
Regnar ute gör det också.
Men det är väl som det ska vara. Han där uppe pissar på mig.
Hur ska jag kunna komma ut och allt är som vanligt?
Hur ska jag kunna möta alla?
Hur ska jag kunna börja om, som om ingenting har hänt?
Det går inte.
Jag måste stå emot, det vet jag.
Men hur gör jag?
En tår från kinden rinner ner
Säg vad består livet av mer?
önskar jag kunde ta mig från sthlm till gbg NU och hälsa på dig och ge dig en kram!
Jag tycker iaf att det var bra att polisen hämtade dig, hade inte klarat av om du hade hunnit göra några dumheter mot dig själv...
Det finns bara en väg och det är den som går framåt. Visst kommer det att bli tufft, men jag är iaf här för dig. Älskar dig/bror.
Tjenare Jocke, Hoppas att du mår bättre och att du kryar på dig. Skönt att se din Goa kommentarer på facebook iaf! "Fetto" Frölunda Suger"... Men det är klart, det stämmer ju ;)
Hoppas att vi ses och hörs snart, Ta hand om dig :)
/ Linus
Ses imorrn, då ska vi kramas.
Jag läser och lider med dig. Vi är många som kann hjälpa dig framåt, sträck bara ut en hand så håller jag i hårt. Tårar på en kind kann torkas bort av en varm vind.
Sträck ut en hand så fångar vi dig med hela famnen.
Man får vara liten.
Tänker på dig och hoppas att du snart mår bättre! Massor med kramar!
tänker på dig, jocke!
Tack så mycket alla.......
Ni är helt underbara.
Nu ser man hur bra vänner o familj man har.
hejsan kusin
vet inte vart jag ska börja eller sluta... Ibland är livet tufft och det kan vara svårt att se vare sig frammåt eller bakåt men ta minut för minut och sen timme för timme så blir det en dag och sen en till... Jag har tänkt mycke på dig i höst (vet inte varför) men det där mailet det finns kvar i mitt huvud bland många andra som jag inte får iväg. Jag är jätte glad att du finns och att du får lite hjälp på vägen. Det är lätt att det blir lite fel ibland men då får man försöka göra lite bättre nästa gång.
Vi är många kusiner och om du vill så finns vi här och vill du inte så finns vi här ändå : )
Kram på dig från kusin Malin
